En återkoppling

Inför säsongen skrev jag en krönika om den fina säsong IFK gjorde 2012, och om framtiden i IFK. Men hur rätt hade jag egentligen?

”En stark höst gjorde IFK Norrköping till överraskningslaget 2012. En glödhet gammal skyttekung i Gunnar Heidar Thorvaldsson. Ett briljant försvarsspel av hela laget genom sitt pressspel. En likadan brilliant målvakt i David MitOv Nilsson. Laget IFK Norrköping, som Janne säger. Laget Norrköping tog sig ända till femteplatsen i allsvenskan 2012. Vad kan hända den kommande säsongen”

Ett utdrag ur min krönika skriven den 25/1 2013.

En sammanfattning av säsongen 2012 samlad på fen rader.
I slutet en fråga som behöver fler än fem rader att besvaras.

Jag skrev även om ett antal punkter om att Janne Anderssons kontrakt ska förlängas, att kontrakt med spelare ska förlängas och att hösten 2012, var en lyckad höst men också en höst med en hel del tur.

Vad vi vet är nu att Anderssons kontrakt förlängdes med ytterligare tre år. Att spelare vars kontrakt gick ut förlängdes, men det var bara en av fem.

Christopher Telo valde att förlänga med IFK och ville vara med på resan.
Något som inte Imad Khalili eller Gunnar Heidar Thorvaldsson ville.

De ena ville hellre nöta bänk i ett mittenlag någonstans i Turkiet och den andra ville göra succé i sitt favoritlag i nedre delen av Sverige.

Den tredje ville hellre spela i ett annat IFK och slåss om ett SM Guld, men fick nobben av IFK att köpas loss.Han fick istället spela klart säsongen här och får gå som bosman efter säsongen.

Den fjärde, (Bobbie Friberg da Cruz) har ännu inte fått något kontraktsförslag från IFK men han själv vill stanna, tveksamt om IFK vill förlänga då hans skadebekymmer har satt stop för spel för hans del.

Två av fem vill alltså stanna kvar. Tre vill lämna, efter att de har gjort succé.

Det är inte så enkelt att säga att kontrakt ska förlängas efter att en spelare har gjort succé.
Det är annat som lockar bättre än en resa mot toppen.
Varför ska man vänta när man kan sticka till ett lag som redan är där?

Här ett till utdrag från min krönika den 25/1
”I höstas gick det mesta i IFK’s väg, inte för att vara en glädjedödare, jag tycker spelarna gjorde ett kanonbra jobb på planen, med sitt pressspel, försvarsspel och löpningar, ja ni vet. Men att vi vann match efter match, som i Södertälje, Kalmar eller på Nya Parken när vi mötte Elfsborg i deras guldjakt.”

Vi vann match efter match, pressspel, försvarsspel och löpningar, över hela planen. Det sammanfattar hösten 2012.

Har vi sett detta i år?
Det har inte jag.
Har ni?

Men det finns en sak, som jag har haft rätt i!
” Laget kommer att prestera under en stabil nivå under året. Inga DJUPA svackor som det har varit de senaste två åren, då jag tänker på Häcken borta på Rambergsvallen, AIK borta på Råsunda och Syrianska hemma på Nya Parken.”

Det har inte varit några djupa svackor.
Det har varit ett stabilt lag, men i underkant till de sämre.

Vi har stundtals sett fantastiska matcher.
Jag tänker på Häcken hemma, 4-2 seger.
Jag tänker på Djurgården borta, 1-2 seger.
Jag tänker på Syrianska hemma, 6-1.

Men bottennapp,
som Brommapojkarna borta 2-1
som Syrianska borta 3-1
som Kalmar FF hemma 0-1

Det har stundtals sprudlat i vårt spel.
Det har stundtals sett förjävligt ut.

När IFK valde att släppa vår skyttekung och vårens hetaste anfallare i somras, sålde vi även delar av säsongen 2013.

16 mål försvann, vips, så var de borta.
Istället skulle vi ersätta dessa med:
En anfallare som hade gjort noll mål hittills
En anfallare som hade gjort två mål hittills.

Men vi värvade in en anfallare i Emir Kujovic!
För nästa säsong..

Även om vår anfallsduo nu har gjort det helt okej, har vi ändå haft det alldeles för tunt på anfallssidan.
När man börjar sätta in en högerback, en yttermittfältare och en innermittfältare i anfallet vet man att man har misslyckts, faktiskt.

Säsongen 2013 var inte den säsong som vi hade förväntat oss.
Det var inte heller den säsong som Christoffer Nyman på allvar skulle ta en plats i startelvan och skjuta in fler bollar i mål än den förra.
Det var inte den säsong vi fick se den spetsvärving i Rawez Lawan som de flesta av oss trodde han var, är?
Det var inte den säsong som skulle tydliggöra för oss att säsongen 2012 inte för en engångsföreteelse.

Men det är väl som sagt, bara att börja skriva om förväntningarna inför säsongen 2014.

Nu är inte säsongen slut och det är självklart att med lite distans till det hela så hade denna text kanske sett annorlunda ut. Men allt handlar om det, känslor.

Besvikelse, glädje, väntan, förhoppningar, förväntningar och vrede.
Vad skulle fotbollen vara utan dessa?

Nu har vi en rafflande tid framför oss, jag menar:
”rykten säger att.. ”säkra källor…”, ”110% övertygad…”

Silly Season är här, och vem vet hur den kan sluta..